Citat 7
"- Får jag låna den här? sa han och tog fatt i en långsmal trästatyett som stod i bokhyllan."
(s.209)
Detta citatet är från när Van Veeteren är hos en tjej som har bott i samma hus som "mördaren" och Van Veeteren funderar på att gå in till "mördarens" lägenhet. Han hade inget vapen så därför tog han en trästatyett istället. Jag valde citatet för när jag läste denna delen av boken så började mitt hjärta slå lite extra snabbt. Jag tänkte att äntligen får de fast den där mördaren, när jag läste vidare och insåg att "mördaren" har flytt sin väg så blev jag lite besviken. Jag var beredd på lite action.
Citat 8
"-något behov av att lysa sig fram skulle han inte ha. Vare sig utomhus eller inomhus. Han kände dessa vrår. Dessa dörrar och knarrande trappsteg." (s.258)
Detta citatet är när Biedersen förbereder sitt avgörande möte med "mördaren". Han har länge funderat hur han skulle överlista denna smarta människan. Jag tycker att det var smart av Biedersen att locka till sig mördaren och dessutom locka till sig henne till hans barndomställe som han kunde utantill. Spännande att se hur det slutar, Biedersen vs Mördaren.
Citat 9
"Dom stod inne i en portgång och hade den där tjejen med sig...inte mer än sjutton-arton, skulle jag tro, och dom låg på henne rätt hårt..." (s.280)
Detta citatet är från när ett vittne pratade med Van Veeteren om vad han hade sett på någon muckarfest för flera år sedan. När man läser det så förstår man att det handlar om en våldtäkt och då efter att ha kännt en ilska mot mördaren och hennes mamma så tycker jag genast väldigt synd om de båda. Jag tycker även att det är mördaren och hennes mamma som är de riktiga offren i denna boken, de där männen förtjänade det mer eller mindre om det nu verkligen är sant.
Citat 10
"Väntar på Er. Jelena Walgens kan ge besked om var jag finns." (s.298)
Detta citatet är själva brevet som var till Van Veeteren. Han fick brevet precis efter Biedersen hade hittats död. När jag läste detta så började min hjärna tänka på flera saker, bl.a. på om mördaren hade tagit Jelena som gissla eller kanske rent av att de två sammarbetade. Jag tänkte även på var mördaren kunde befinna sig. Det gjorde boken lite mer spännande vid det tillfället.
Wednesday, March 24, 2010
Markus kriminalgenre
Jag tycker inte att boken hör till en genre utan den är faktiskt en blandning av några stycken. Den genren som boken är mest lik tycker jag är "Pusseldeckaren". Det som stämmer överrens med "Pusseldeckaren" är att det är en knepig gåta som står i centrum. Gåtan som står i centrum är varför hon mördar dem. Det är egentligen det enda som man inte vet. I detta fallet är det ju ingen detektiv utan en kommisarie, Van Veeteren. Han är en medelmåtta, precis som huvudpersonen brukar vara i "Pusseldeckaren".
Boken är även lik genren "Polisromanen" på det viset att poliserna står i centrum. Genom boken följer vi huvudpersonen Van Veeteren och hans kompanjoner som försöker lösa ett brott, de sammarbetar bra och jobbar hårt tillsammans.
Det finns även vissa likheter med den "Klassiska". Det är en lite udda kommisarie i detta fallet. Då syftar jag på Van Veeteren, han är lite udda på ett bra sätt tycker jag. När det gäller hur han ska lösa brottet så gör han precis som det typiska för den "Klassiska" d.v.s iaktta och dra logiska slutsatser utifrån små ledtrådar.
Boken har inte många saker som stämmer överrens med genren "Den hårdkokta amerikanska kriminalromanen" förutom att i vissa delar av boken kan det vara lite brutal ton och hårda tag.
Om vi sammanfattar det hela så tycker jag att denna boken har lite av alla, mer av vissa och mindre av andra. Jag tycker att boken har mest som passar in på "Pusseldeckaren" och "Polisromanen"
Boken är även lik genren "Polisromanen" på det viset att poliserna står i centrum. Genom boken följer vi huvudpersonen Van Veeteren och hans kompanjoner som försöker lösa ett brott, de sammarbetar bra och jobbar hårt tillsammans.
Det finns även vissa likheter med den "Klassiska". Det är en lite udda kommisarie i detta fallet. Då syftar jag på Van Veeteren, han är lite udda på ett bra sätt tycker jag. När det gäller hur han ska lösa brottet så gör han precis som det typiska för den "Klassiska" d.v.s iaktta och dra logiska slutsatser utifrån små ledtrådar.
Boken har inte många saker som stämmer överrens med genren "Den hårdkokta amerikanska kriminalromanen" förutom att i vissa delar av boken kan det vara lite brutal ton och hårda tag.
Om vi sammanfattar det hela så tycker jag att denna boken har lite av alla, mer av vissa och mindre av andra. Jag tycker att boken har mest som passar in på "Pusseldeckaren" och "Polisromanen"
Tuesday, March 23, 2010
Christian, kriminalgenre
"Den psykologiska kriminalromanen"
Kvinnan med födelsemärke
Boken börjar beskriva en kvinna, som är ensam besökare på sin mammas begravning. Mamman hade gett dottern ett viktigt uppdrag före sin död. Redan här anar man att denna dotter blir viktig längre fram. Dottern beskrivs som lite speciell, och att hennes uppväxt kan inte varit helt normal.
Dottern nämns inte på ett tag, men det är klart att hon kommer att återvända i boken.
En liten grupp poliser arbetar till en början med de första morden, alla där har var sitt ansvar, ingen ensam ansvarig - eller hjälte arbetar ensam. Efterhand som polisen ser ett samband mellan de olika morden, växer gruppen, och alla delar på uppgifterna. Van Veeteren tänker t o m att han hoppas att en av de andra i gruppen ska lösa morden.
Mordoffren och deras vänner beskrivs ganska noggrant, och det har inte alltid med själva handlingen att göra. "Den lille tyskläraren" som förbises av omgivningen, fru Biedinger som mindre vetande hemmafru, Van Veeteren som lite trött på det hela, poliserna som sänds ut för att arrestera Biedinger tar det lugnare än vad de borde.
Man förstår mördaren som en besatt person, mycket noggrann i förberedelserna, och med ett klart motiv (dock inte för läsaren i början).
Det flyter lite ihop med "polisromanen", rutinarbetet beskrivs noga, t ex när det gäller att söka upp alla i militärskolans klass, förhören hemma hos människor.
Alla i polisgruppen verkar vara viktiga för utredningen, och tillsammans löser de mordfallen, lite långsamt verkar det, men det fungerar.
Det är typiskt storstadspolisarbete, ganska många medarbetare, det finns bil att låna och man kan ringa till en annan mindre stad och begära hjälp av polis.
Som i "den hårdkokta kriminalromanen" visar den samhällets baksida med brott och trasiga människor.
Liksom "pusseldeckaren" är gåtan lite knepig, även om det finns gemensamma punkter i brottet (vänner, samma klass). Det tar lite tid innan allt hänger samman.
Författaren beskriver ofta andra människors beteende, både positivt och negativt, precis som i "Klassikern".
Mördarens tankar kommer fram, de skyldigas tankar beskrivs. De som begått brottet är beredda att mörda för att komma undan.
Kvinnan med födelsemärke
Boken börjar beskriva en kvinna, som är ensam besökare på sin mammas begravning. Mamman hade gett dottern ett viktigt uppdrag före sin död. Redan här anar man att denna dotter blir viktig längre fram. Dottern beskrivs som lite speciell, och att hennes uppväxt kan inte varit helt normal.
Dottern nämns inte på ett tag, men det är klart att hon kommer att återvända i boken.
En liten grupp poliser arbetar till en början med de första morden, alla där har var sitt ansvar, ingen ensam ansvarig - eller hjälte arbetar ensam. Efterhand som polisen ser ett samband mellan de olika morden, växer gruppen, och alla delar på uppgifterna. Van Veeteren tänker t o m att han hoppas att en av de andra i gruppen ska lösa morden.
Mordoffren och deras vänner beskrivs ganska noggrant, och det har inte alltid med själva handlingen att göra. "Den lille tyskläraren" som förbises av omgivningen, fru Biedinger som mindre vetande hemmafru, Van Veeteren som lite trött på det hela, poliserna som sänds ut för att arrestera Biedinger tar det lugnare än vad de borde.
Man förstår mördaren som en besatt person, mycket noggrann i förberedelserna, och med ett klart motiv (dock inte för läsaren i början).
Det flyter lite ihop med "polisromanen", rutinarbetet beskrivs noga, t ex när det gäller att söka upp alla i militärskolans klass, förhören hemma hos människor.
Alla i polisgruppen verkar vara viktiga för utredningen, och tillsammans löser de mordfallen, lite långsamt verkar det, men det fungerar.
Det är typiskt storstadspolisarbete, ganska många medarbetare, det finns bil att låna och man kan ringa till en annan mindre stad och begära hjälp av polis.
Som i "den hårdkokta kriminalromanen" visar den samhällets baksida med brott och trasiga människor.
Liksom "pusseldeckaren" är gåtan lite knepig, även om det finns gemensamma punkter i brottet (vänner, samma klass). Det tar lite tid innan allt hänger samman.
Författaren beskriver ofta andra människors beteende, både positivt och negativt, precis som i "Klassikern".
Mördarens tankar kommer fram, de skyldigas tankar beskrivs. De som begått brottet är beredda att mörda för att komma undan.
Jenny Kriminalgenre
Jag tycker att boken har drag av både '' Klassikerns'' och '' Den Psykologiska kriminalromanen ''.
Eftersom man får tänka mycket själv när man läser boken och man får små ledtrådar i varje kapitel som man själv får sätta ihop. Allt är inte helt uppenbart, utan man får själv lista ut varför det hände, vem som är mördaren och vad som har hänt innan. Varför mördaren spelar upp en melodi för varje offer och vad dom har för koppling till just den melodin. Men det gör bara att man vill läsa mer av boken och man vill vet vad som har hänt. Boken har ju också drag av '' Den Psykologiska kriminalromanen'' att handlingen är om mördaren som är i centrum, läsaren får följa mördaren steg för steg och polisen utredning. Man får läsa om båda sidor, både polisen och mördaren. Man får följa polisens kamp mot tiden att hitta mördaren innan det är försent och man får följa mördaren som vill ha tillbaka rättvisan. Boken kretsar runt mördaren och varför hon mördar, men man får reda på sen att mördarens mamma hade blivit utsatt av tre män. Mördaren fick i uppdrag av sin mamma innan hon dog att hon skulle döda dem tre männen.
Boken utspelar sig i stan och ibland på landet, och inte i Sverige utan någon annan land.
Poliserna i boken är civila, dom bär inget uniform. Jag tycket boken är väldigt lik Beck serien, för där är poliserna också civila. Jag tycker det är bra att dom ha civil kläder för det kanske är lättare att få fram det dom vill ha än när dom har uniform. Då kan ju alla se att dom är poliser, och då vill kanske inte folk hjälpa till lika mycket.
Jag tyckte boken var väldigt seg och tråkigt från början, men sen när man började komma in i boken blev den mycket bättre och spännande. Boken var bra på det sättet att det började med att man fick en bild av mördaren och hur hon kände sig. I vissa kriminalböcker börjar det med mordet och polisens utredning. Jag tycker att om man gillar serier som Beck, Wallander så ska man helt klart läsa denna bok. Verkligen jätte spännande och man ville inte sluta läsa när man var igång!
Boken utspelar sig i stan och ibland på landet, och inte i Sverige utan någon annan land.
Poliserna i boken är civila, dom bär inget uniform. Jag tycket boken är väldigt lik Beck serien, för där är poliserna också civila. Jag tycker det är bra att dom ha civil kläder för det kanske är lättare att få fram det dom vill ha än när dom har uniform. Då kan ju alla se att dom är poliser, och då vill kanske inte folk hjälpa till lika mycket.
Jag tyckte boken var väldigt seg och tråkigt från början, men sen när man började komma in i boken blev den mycket bättre och spännande. Boken var bra på det sättet att det började med att man fick en bild av mördaren och hur hon kände sig. I vissa kriminalböcker börjar det med mordet och polisens utredning. Jag tycker att om man gillar serier som Beck, Wallander så ska man helt klart läsa denna bok. Verkligen jätte spännande och man ville inte sluta läsa när man var igång!
Kriminalgenre till "Kvinnan med födelsemärket"
Det känns som att alla genrer har mer eller mindre ett sammanhang med boken. Tex att det är en stadsmiljö från Polisromanen, ingen vet var människosjälen döljer från den psykologiska kriminalromanen och samhällskritisk och samhällets baksida från den hårdkokte amerikanske kriminalromanen. Lite smått och gott från alla.
Men den genre som den mest överväger till, är genren polisromanen. Det är ju storstadsmiljöer dom jobbar i och att i hela boken jobbar dom i rutiner. Dem knakar dörr, förhör personer, tar reda på bakgrunder om personer och om det finns någon koppling eller sammanhang mellan dem, har misstänkta. Mer eller mindre allt som en vanlig polisrutin innebär.
Dom jobbar ju även i kollektiv, dvs att det är en hel grupp från polisen som jobbar med fallet och löser det och inte bara en enstaka detektiv eller person. Dem är ju 10 st i boken (Van Veeteren, Münster, Reinhart, Rooth, Jung, Heinemann, deBries, Ewa Moreno, Hiller och Widmar Kruse) Med detta överväger allting till att boken tillhör genren Polisromanen.
Händelserna i boken kan absolut ske i verkligheten dvs att den är realistisk, vilket gör den väldigt bra och spännande!
Men den genre som den mest överväger till, är genren polisromanen. Det är ju storstadsmiljöer dom jobbar i och att i hela boken jobbar dom i rutiner. Dem knakar dörr, förhör personer, tar reda på bakgrunder om personer och om det finns någon koppling eller sammanhang mellan dem, har misstänkta. Mer eller mindre allt som en vanlig polisrutin innebär.
Dom jobbar ju även i kollektiv, dvs att det är en hel grupp från polisen som jobbar med fallet och löser det och inte bara en enstaka detektiv eller person. Dem är ju 10 st i boken (Van Veeteren, Münster, Reinhart, Rooth, Jung, Heinemann, deBries, Ewa Moreno, Hiller och Widmar Kruse) Med detta överväger allting till att boken tillhör genren Polisromanen.
Händelserna i boken kan absolut ske i verkligheten dvs att den är realistisk, vilket gör den väldigt bra och spännande!
Monday, March 22, 2010
Jenny citat 11-12
Citat 11: s . 257
Inte ett spår. Hon är inte här, och hade inte varit här.Ännu.Han säkrade pistolen och stoppade ner den i kavajfickan. Men hon skulle komma.
Detta är inget citat, men jag valde det för att jag tyckte det gjorde boken spännande. Han som nu detta handlar vet vad han gjorde mot en flicka, och han visste nog också att det skulle komma ut för eller senare. Han visste ju att det han gjorde var fel nu, men inte då. Nu måste ju han betala det han en gång gjorde mot en unga flickan. Han har ju läst om dom andra två som har blivit mördad, och nu var det hans tur. Jag tycker att denna biten av boken är mest spännande och det är här alla bitar faller på plast.
Citat 12: s.292
Kvinnodagen, tänkte han sedan medan han stod och lät ölen ta den naturliga vägen ut. Jävla påhitt.
Dörren fick upp och mannen i mörk kostym kom in. Han nickade åt Biedersen.
-Skönt att man får vara ifred härinne i alla fall, sa Biedersen och tecknade med huvudet åt oväsendet därute.
Allt handlar om att Biedersen har varit i sin stuga och väntat på hon, att hon skulle komma och ta sin hämnd mot honom. Men hon dök aldrig upp. Men nu när han en dag är på krogen och ska koppla av så blir allt fel. Jag tycket att detta citat är väldigt bra och spännande för att Biedersen tror att allt är lungt och bra. För när han då står och lättar på trycket så kommer ju en ''man'' in på toan, men ''mannen'' är ju mördaren. Biedersen är kanske lite berusad av ölen så han ser inte att det är hon först utan sen när dom står ansikte mot ansikte så ser han.
Inte ett spår. Hon är inte här, och hade inte varit här.Ännu.Han säkrade pistolen och stoppade ner den i kavajfickan. Men hon skulle komma.
Detta är inget citat, men jag valde det för att jag tyckte det gjorde boken spännande. Han som nu detta handlar vet vad han gjorde mot en flicka, och han visste nog också att det skulle komma ut för eller senare. Han visste ju att det han gjorde var fel nu, men inte då. Nu måste ju han betala det han en gång gjorde mot en unga flickan. Han har ju läst om dom andra två som har blivit mördad, och nu var det hans tur. Jag tycker att denna biten av boken är mest spännande och det är här alla bitar faller på plast.
Citat 12: s.292
Kvinnodagen, tänkte han sedan medan han stod och lät ölen ta den naturliga vägen ut. Jävla påhitt.
Dörren fick upp och mannen i mörk kostym kom in. Han nickade åt Biedersen.
-Skönt att man får vara ifred härinne i alla fall, sa Biedersen och tecknade med huvudet åt oväsendet därute.
Allt handlar om att Biedersen har varit i sin stuga och väntat på hon, att hon skulle komma och ta sin hämnd mot honom. Men hon dök aldrig upp. Men nu när han en dag är på krogen och ska koppla av så blir allt fel. Jag tycket att detta citat är väldigt bra och spännande för att Biedersen tror att allt är lungt och bra. För när han då står och lättar på trycket så kommer ju en ''man'' in på toan, men ''mannen'' är ju mördaren. Biedersen är kanske lite berusad av ölen så han ser inte att det är hon först utan sen när dom står ansikte mot ansikte så ser han.
Sunday, March 21, 2010
Christian, Citat 8-11
Citat 8
Sid 204
”Hustrun såg upp från spisplattorna som hon just var i färd med att rengöra med hjälp av ett nytt medel som hon hittat i butiken under gårdagen och som sades vara effektivare än alla andra kända märken.”
I denna extremt långa mening, 37 ord, inga kommatecken, beskriver författaren som en enda lång tanke – en hemmafru, en kvinna som går på reklamens budskap och den bild som författaren vill vi ska se av fru Biedersen.
Citat 9
sid 219
”Att få fatt i gärningsmannen…kvinnan. Sedan skulle förstås andra ting vidta, andra hjul börja rulla – förhör och häktningsförhandlingar och andra formella procedurer i det lagliga maskineriet, men det var någonting annat. Jakten skulle vara över.”
Van Veeteren anar att hans roll är att jaga ett byte, och när jakten är slut, har han fullföljt sin uppgift. Ungefär samma situation för den han jagar - när mördaren är klar, är jakten klar.
Citat 10
Sid 235
”Det sk tågspåret – innebärande att Maria Adler skulle ha rest med 18.03-tåget från Maarsdams centralstation, destinerad norrut – kunde varken bekräftas eller avskrivas.”
När utredarna nu äntligen fått ett namn på kvinnan de sökte för morden, gick det inte att bekräfta att hon varit på tåget, det trovärdiga vittnet hade bara sett ett skinhead. Polisen hade inte en tanke på att hon kunde vara förklädd eller förändrad. Intressant, men ganska dåligt av polisen. Mördaren hade ju visat tidigare att det gick att komma undan.
Citat 11
”-Okey, vi får väl ta det lite försiktigt, då. Hur långt är det till Wahrhejm? –Arton kilometer. Vi är där på tio minuter. Ska vi sätta på ljuset? –Ljuset? Nej, för fan. Diskretion, sa han, Munchel.”
När det äntligen finns en möjlighet att fånga mördaren, har inte van Veeteren mycket till övers för polischefen i det distriktet. Poliserna som skickas ut, har ingen aning om allvaret. Författaren vill förklara skillnaderna i effektivitet mellan olika polisgrupper.
Subscribe to:
Posts (Atom)